Gubbvad – orsaker och behandling

Gubbvad – orsaker och behandling

Kanske har du varit med om det själv. Du är ute på din vanliga joggingrunda. Allt känns bra och du känner dig stark och ökar farten lite grann. Helt plötsligt – tjong! Nu låter det kanske inte just så, men en sak vet du. Det här är inte vanlig kramp. Smärtan kanske påminner om kramp men det här är så mycket värre. Så vad är det som har hänt?Kanske har du råkat ut för det som i folkmun brukar kallas för ”gubbvad”. Den termen hittar du dock inte i de medicinska fackböckerna. Vad det handlar om är oftast att det uppstått en bristning i vadens muskler, och om det vill sig illa kommer det tillsammans med blödningar. Det vanligaste är att det är Gastrocnemius, den yttre vadmuskeln, som får dessa skador.

Vem drabbas av gubbvad?

Man måste inte vara av manligt kön och ha hunnit upp mot 40 års ålder. Men det ”hjälper”. Risken att få gubbvad är avsevärt högre i just den här gruppen – män från 35-40 år och uppåt. Alla, oavsett kön och ålder, kan drabbas av gubbvad, men män är klart överrepresenterade, och den beprövade gamla 80/20-regeln gäller även här – ungefär 80% av alla som drabbas är män.Varför det är på det viset kan ha förklaringar i att män och kvinnor har olika fysik. Men också i hur män fungerar i skallen – många män har en förmåga att driva sig själva lite för hårt, och att ha en viss övertro på sin egen förmåga. I löpningen resulterar det i att vi springer en aning för fort. Vi vill så gärna tro att vi kan hålla samma tempo i motionsspåren som när vi var 25.Namnet ”gubbvad” har uppstått helt enkelt för att det i regel är ”gubbar” i yngre medelåldern som råkar ut för dessa muskelbristningar.Från 35 års ålder och uppåt är alltså riskerna större än tidigare. Med stigande ålder blir vi stelare i kroppen och elasticiteten försämras. Men allt behöver inte bero enbart på att just vaden är stelare. Det kan också handla om försämrad rörlighet kring rygg och höfter. Så starka vader klarar sig bättre, men man bör också tänka på att träna rörligheten i resten av kroppen.

Orsaker till gubbvad

Förutom att vi tror att vi är Superman ibland, finns det såklart andra anledningar till att vi får gubbvad. Många har sämre cirkulation i kroppen på äldre dagar, och det i sin tur kan bero på att vi tränar mindre eller har ärrvävnad efter tidigare bristningar.Många vill också göra gällande att problemet kan sitta i ländryggen och att Ischiasnerven är inblandad. Om inte den fungerar som den ska kan musklerna i benen påverkas och risken för muskelbristningar ökar.Löpning står för nästan alla fall av gubbvad. Vi tränar för hårt och utsätter våra vadmuskler för mer än de klarar av. Klassisk överbelastning med andra ord.Det finns också undersökningar som visar att vitamin- och mineralbrist är en bidragande faktor. Man pratar i synnerhet om brist på magnesium och B-vitamin (främst B12), som blir vanligare hos män ju högre upp i åldrarna man kommer.

Symptom

Ibland kan vi faktiskt få lite förvarningar. På joggingrundan kan det hända att du upplever lättare krampkänningar. Det gör bara ont ”lite grann” vilket snabbt går över när löprundan är överstökad. Det är ett av tecknen på att vi blivit lite äldre. Och här gäller det att vi lyssnar på vad kroppen försöker tala om för oss, och inte fresta på den för hårt. Annars kan bristningen med tillhörande blödning snart vara ett faktum.Några andra tecken på gubbvad:

  • Stelhet i vaderna
  • Kraftig akut smärta i vaderna
  • Det gör ont i benen när du rör på dig
  • Vadmusklerna känns svaga
  • Vaderna ömmar när du rör vid dem
  • Domningar

Symptom

Gör så här direkt när bristningen uppstår

De första tecknen, de lätta krampkänningarna, kan åtgärdas genom att du stretchar ordentligt. Möjligen komplettera med massage. Och, förstås, minska lite på träningsdosen.Om bristningen är ett faktum, och du känner att hugget kommer när du är ute och springer, gäller det att omedelbart avbryta, och försöka linda vaden rätt så hårt. Och det är brådskande – väntar du i 20 minuter så kommer det troligen inte att göra minsta nytta. Det gäller att så snabbt som möjligt linda den för att motverka svullnad. Ta vad du har till hands – en tröja, strumpor eller vad som helst. När du kommer hem kan du gå och leta upp den där elastiska bindan du vet ligger någonstans i en låda.Låt bandaget sitta i två dagar och håll dig i stillhet så mycket som möjligt. Ingen massage och absolut ingen träning. Kan du hålla vaden högt är det ännu bättre.Det finns en metod som kallas RICE (Rest, Ice, Compression, Elevation) och det går ut på följande:

1. Sluta genast med träningen, för att minska blodflödet till musklerna.2. Behandla med kyla i 15-20 minuter. Här är det av yttersta vikt att du inte låter is komma i direkt kontakt med huden.

3. Ska ett tryck över vaden med en binda. Linda hårt och låt vara kvar i 2 dygn.4. Att ligga med benet i högläge (högre än hjärtat) lindrar blödningar och svullnader. När du sover kan du palla upp benet med t.ex. kuddar.

Men som sagt – viktigast är att du lindar vaden omgående. Upplever du stickningar eller domningar när förbandet sitter på, kan du ta av det tillfälligt tills det går över, och sedan sätta tillbaks det igen.

Att komma tillbaka efter skadan

När de första kritiska dygnen har passerar, kan det vara en bra idé att ta på sig kompressionsstrumpor. Dessa skapar ett lätt tryck över vaden och hjälper till att hålla blodcirkulationen igång.Försök sedan att komma igång och röra på dig så snart du klarar av det. Detta för att minska risken för ärrbildningar i vaden. En bra start är tåhävningar – gör det för ont kan du börja med tåhävningar sittande på en stol. All form av träning som inte gör ont är bra – cykling, simning eller rodd är några exempel.Rörlighetsträning kan hjälpa till: ligg på rygg med armarna rakt ut. Lyft ena benet rakt upp, och lägg ner det mot motsatta sidans hand. Upprepa minst 10 gånger för varje ben.Efter några veckor kan du så smått börja jogga igen. Men tänk på att ”smyga” igång träningen och öka dosen sakta efterhand. Och kompressionsstrumporna kan sitta kvar medan du tränar.